Vegetarismen i Sverige
I slutet av 1800-talet slår vegetarianismen igenom i Sverige. Pseudonymen ”Justus”, egentligen järnvägsingenören J O Peterson-Rydelius, blir känd som förespråkare för detta naturenliga levnadssätt. En annan vegetarian som fick stort inflytande var den tyska homeopaten Richard Nagel. Hans bok Helsans Evangelium. Köttätandet inför instinktens, samvetets, religionshistoriens och naturvetenskapens domstol eller vägen till helsa, välstånd och lycka blir 1882 en auktoritet på området.
En rad kända män, däribland professor Frits Läffler och blivande ecklesiastikministern Fridtjuv Berg, bildar Svänska Reformgillet. De vill verka för fysisk hälsa och styrka genom att reformera lite allt möjligt: dräkten, fotbeklädnaden, läkekonsten, dieten och införa 8 timmars arbetsdag för att nämna något. Utöver att vara emot alkohol och tobak förespråkade de en vegetarisk diet.
Den rena samhällsmedborgaren
Hygien var ett viktigt begrepp under den här tiden och handlade om ett slags förädlande av den svenska människan. I dag är ordet kanske mest förknippat med rashygien och allt det elände det har orsakat i vår historia. Idéer om vegetarism samsades med idéerna om en ren ras. Reformerades människans diet kunde hon bli en ren samhällsmedborgare.
Samfundet för befrämjandet af ett naturenligt lefnadssätt bildades 1894 och ledande medlemmar verkade bland annat för att avskaffa det vetenskapliga djurplågeriet. De hade flera lokalavdelningar och i Östersund hade flera medlemmar i samma godtemplarlog anslutit sig. Däribland journalisten Johan L. Saxon som snart skulle bli en viktig person för vegetarismen i Sverige. Lokalavdelningen i Östersund blev allt starkare och bytte snart namn till Östersunds vegetar- eller sundhetsförening. Detta blev starten för Svenska vegetariska föreningen.
Johan L. Saxon och vegetarismen
Johan L. Saxon menade att det var naturligt för människan att vara vegetarian eftersom hon liknar apan, som han ansåg vara fruktätare, och att det var grymt att låta djuren lida i den hemska köttindustrin. Idéerna var inspirerade av Anna Kingsford, en av de första i England att få en examen i medicin. Hon var vegetarian och under sina studier utförde hon aldrig experiment på djur. En av hennes böcker Den rätta dieten. En afhandling om människans naturliga föda (1891), var en viktig källa i tidens diskussioner.
Johan L. Saxons tanke om att människan var fruktätare lutar sig tillbaka på en av Anna Kingsfords förklaringsmodeller. Det finns fyra varelser i naturen: gräsätare som idisslar, allätare som svinen, köttätare som rovdjuren och fruktätare och aporna. Till frukterna, menade Johan L. Saxon, hörde förutom våra vanligaste, äpplen och päron, även sädessorternas frukter, bär och nötter. Ägg och mjölk var visserligen bättre än kött och rotfrukter skulle ätas råa, men dessa livsmedel var att betrakta som djurfoder. Frukt, säd och nötter är allt en människa behöver!
Men vegetarismen var större än en dietreform. Den skulle sättas in i ett större naturenligt sammanhang, ett levnadssätt som gärna innehöll den amerikanska läkaren John Harvey Kelloggs läkemetoder så som sol-, luft-, värme- och vattenbehandlingar. Om människan var sund kunde hon lösa samhällets problem. Som en del i att sprida vegetarisk diet kom Kellogg på cornflakesen, som hans bror skapade en stor industri kring.
Svenska vegetariska föreningen och Vegetarianen
Johan L. Saxon var från Närke och hade arbetat som journalist i Örebro och Arboga men även i Östersund och Sundsvall. Efter en kort tid på Arbetet i Malmö köpte han Jemtlands Allehande och bosatte sig i Östersund. Här fick han tillfälle att odla sina idéer om det ideala livet och 1903 grundades Svenska vegetariska föreningen (SVF) liksom dess föreningstidskrift Vegetarianen.
Bilden av honom bevisar tvänne saker: 1) att en vegetarian ej behöver vara mager och 2) att vårt kalla klimat ej fordrar animalisk föda för att vi skola kunna stå emot kölden.
I Vegetarianen kunde medlemmarna läsa om andra vegetarianer. Artiklar tar upp olika aspekter av att vara vegetarian och hur bra de som håller sig till den vegetariska livsstilen kommer att må. Dessutom finns det vegetariska recept, tips på olika fysiska övningar, och artiklar som argumenterar mot bland annat rökning och vaccinering.
Vi får också veta att det 1914 fanns ett vegetariskt pensionat i Lund och en vegetarisk koloni i Schweiz. En notis berättar att det i Chicago samma år finns en vegetarisk idrottsklubb och i en annan notis att de eftersöker fotografier på kroppsarbetande vegetarianer till den internationella vegetariska kongressen i Haag. ”Vi bedja vegetariskt levande arbetare inom vår läskrets att insända dyliga fotografier”, hette det.
Denna förtjusande grupp av människoblommor utgör ett slående bevis för vegetarismens förträfflighet. Föräldrarna, fabrikör Karl Nilsson i Askersund med maka, ha varit vegetarianer i 13 år. Ingen av de 5 barnen har någon sin förtärt kött eller fisk, och kaffe får de ej.
Köttätande upphov till alkoholbegär
Ytterligare en notis i Vegetarianen berättar att tidningen Preseveranza i Milano skrivit om vegetarianer och absolutister som förenats för att tillsammans nå ut med sitt budskap. Det här var också något som pågick i Sverige.
Många ledande godtemplare var vegetarianer. Bland dem den socialdemokratiska riksdagsmannen Edward Wavrinsky som blev godtemplarodens världschef och tog SVFs idéer in i politiken.
Det var dock ingen stor uppslutning kring vegetarismens framfart i Sverige och de flesta medlemmarna rekryterades inom andra folkrörelser. En sådan var nykterhetsrörelsen som kunde ta hjälp av vegetarianernas tolkningar av samhällets problem i sina folktal. Alkoholbegäret kunde uppstå hos den med en kost som var fel sammansatt, det vill säga en köttdiet. Lite förenklat var buskapet att djurlik smakar så illa att de måste kryddas och saltas starkt. Den som äter en sådan kost blir därför oerhört törstig på starka drycker!
Köttdieten
I Vegetarianen får köttätandet en rejäl känga. Saxon menar att ”sann vegetarianism utgör grunden för all vidare utveckling” och ger sina läsare fyra grundprinciper för sann vegetarism:
1. Kött är i högsta grad skadligt för hälsan.
2. Köttätandet förorsakar nödvändigtvis grymhet och död för de under människan stående raserna.
3. Förskaffandet och beredandet av kött medför moralisk och fysisk förnedring för dem, som sysselsätta sig därmed.
4. Det är orätt att döda andra varelser.
I Idealtillvaron och vägen dit sammanfattas Johan L. Saxons idéer. Hans starka engagemang för vegetarismen går inte att undgå. Köttföda beskrivs vara onaturligt, onödigt, livsfarligt, stridsfrämjande, grymt, en andlig tillbakagång, dåligt för jordbruket och gör människan djurisk.
Vegetarianens liv
En annan av Johan L. Saxons tidningar, Såningsmannen, blev en stor succé och gjorde att han kunde flytta till villaområdet Stocksund. Här, i Villa Vegeta, hade han en vinkällare full med saft och alkoholfritt vin. Besökaren kunde åtnjuta alla de vegetariska idéerna i praktiken med bad, sol, sköna kläder och trädgårdsarbete. Det enda han inte höll gästerna med var tandborstar, vilket de fick ta med sig själva. Och ingen lämnade heller huset innan den obligatoriska visningen av hans mycket välordnade garderob.
Johan L. Saxon var känd för att vara ett original och kallades ”gräsätaren” eller ”Sveriges magraste man”. I Sverige blev han kritiserad för sin vegetarism, som ju var en stor del av hans liv men en liten del av hans karriär. Han var en framgångsrik tidningsman och hembygsforskare. Sitt arbete i SVF fick han inga inkomster från, istället fick han lägga till från egen ficka när det behövdes.
Annat var det utomlands där han blev berömd för sitt arbete för vegetarismen, tillsammans med sina insatser för fred och djurskydd. Och han gick verkligen långt i sin renlevnadstanke. Han berättar i ett brev att han sedan han blivit vegetarian fått renare fantasi, blivit harmonisk och slutat snusa. Och när han lagt av med snusandet var det enkelt att sluta svära. Det var inga problem, sa han, sedan han blivit vegetarian.
Men det var egentligen ganska sent i livet som Johan L. Saxon blev vegetarian, vid 34 års ålder. Hans fru, Anna Bergström övertalade honom efter att hon själv tillfrisknat från njurproblem efter att ha lagt om kosten. Snart hade han blivit ”frälst” och började argumentera mot köttproduktionen. Han tyckte att bönderna skulle avstå att producera kött till den ”djurliksätande” stadsbefolkningen.
Läs mer:
Bosse Sundins artikel ”Vägen till idealtillvaron. Saxon och vegetarismen” i I framtidens tjänst: Ur folkhemmets idéhistoria (1986)
Den uppkäftige såningsmannen: Johan L. Saxon och hans tid (2005) av Sven-Bertil Jansson
