Logotyp för Historisk kuriosa, HK-bloggen

Den försvunna konstnären

11 maj, 2018
Bloggen | Butiken | 0 varor
En av de mest inflytelserika konstnärerna under 1400-talet var Peter Målare. Men det var först på 1800-talet som hans existens blev känd, genom en text i en av kyrkorna han målat. Fler och fler kyrkmålningar tillskrevs honom allt eftersom de hittades. Det stod också klart att det var han som hade lärt upp den kända Albertus Pictor. Men mystiken kring Peter Målare tätnade allt eftersom och konsthistorikerna började inse att det var något kring honom som inte verkade stämma.

Pter i Ösmo

Någon Peter Målare nämns inte i de skriftliga medeltida källorna. Därför var det något av en sensation när blivande riksantikvarie Hans Hildebrand 1872 hittade ett textfragment i Ösmo kyrka. Han tolkade texten som Pter och menade att kyrkans konstnär burit detta namn. I början av 1900-talet tog man fram målningarna i kyrkor i Vadsbro, Vanö och Torshälla. De var inte signerade men stilen liknade målningarna i Ösmo så mycket att man menade att det måste ha varit Peter som målat även dessa. Det började stå allt mer klart att han hade varit av största betydelse. Konsthistorikerna Sigurd Wallin och Henrik Cornell tog båda med Peter i sina skildringar av medeltidens konstnärer och befäste där hans stora betydelse. Cornell menade att han kom från Tyskland, och trots att han bara verkade ha varit verksam i Sverige i ett par år omkring 1460 hade han lyckats att för alltid förändra det svenska måleriet.

Hans kanske största bidrag till konsthistorien var dock inte i första hand de målningar han själv lämnat efter sig. Snarare var det hans roll som lärare åt den framstående och kände konstnären Albertus Pictor som gjort avtryck i konsthistorien. Samtidigt ska inte Peters egna avancerande kyrkmålningar på något sätt förringas. Han målade självständigt fler kyrkor i Södermanland och ett par i Uppland och Västmanland.

Konsthistoriker hade haft ett problem med Albertus Pictor och hans konst. Till synes hade inte hans arbete utvecklats från den tidigare svenska kyrkokonsten. Istället verkade den bara plötsligt ha kommit från ingenstans och helt brutit med det gamla. Peter Målare kunde alltså också fungera som den saknade länken mellan de tidigare kyrkomålarna och Albertus Pictor.

Akvarell föreställande medeltida kalkmålningar i Vansö kyrka, tillskrivna Peter Målare.
Medeltida kalkmålningar i Vansö kyrka, tillskrivna Peter Målare. Akvarell av Ernst Dahl 1902 (public domain)

Albertus verksamhet

Till skillnad från Peter Målare nämns Albertus Pictor i flera medeltida källor. Enligt dessa gifte han sig med Anna i Stockholm 1473. Hon var änka efter målaren Johan. Utöver att ta över hustrun ingick också i giftermålet Johans hela målarverkstad med flera anställda samt burskap i huvudstaden. Burskap innebar att man hade rätt att bedriva självständig näringsverksamhet, och att Albertus därmed också kunde börja arbeta som mästare. Även om Johan och Peter inte låter så lika har ändå en del velat se det som samma person. Det skulle förstås vara logiskt. Om Albertus Pictor var mästarens främsta lärjunge var det förstås han som skulle få överta hans verkstad då han dog.

I och med övertagandet kunde sedan Albertus börja att på egen hand producera kalkmålningar runt om i Mälardalen, och än i dag finns allt från fragment till närmast helt kompletta målningar bevarade i ett trettiotal kyrkor. Hans kanske kändaste målning, Döden spelar schack, finns i Täby kyrka och gav inspiration till en av de mest framgångsrika svenska filmerna genom tiderna, Ingmar Bergmans Sjunde inseglet. I filmen kan man också se Albertus själv, i färd med att måla kyrkan.

Kalkmålning föreställande Sankt Mikael
Sankt Mikael av Albertus Pictor i Sala sockenkyrka (Foto: Einarspetz, Commons, CC BY-SA 3.0)

Fler målningar av Peter Målare

Medeltida kalkmålningar i Svenska kyrkor saknar i allmänhet tydliga signaturer från konstnärerna. Därför har konsthistoriker behövt jämföra motiv, konstnärens skicklighet och sätt att måla. På så sätt har de kunnat tillskriva målningar i olika kyrkor samma mästare. När det gäller målningarna efter Peter Målare och Albertus Pictor har det dock varit ganska besvärligt. De har en liknande stil, och har därför varit varit mycket svåra att skilja åt. En av många Albertusskildrare skriver: ”Olikheterna äro dock ingalunda lättfångade i ord och begrepp.”

I takt med att fler av kyrkorna runt om i Mälardalen genomgick stora renoveringar under 1900-talet hittades också fler målningar under kalklagren. Bland dessa fanns både sådana som målats av Peter och sådana som målats av Albertus. Men än intressantare var att man hittade kyrkor som hade målningar av båda två. Ett sådant exempel är Sala sockenkyrka i Västmanland, där man tog fram kalkmålningar 1931. Man menade att de var från 1470-talet, och de är faktiskt också signerade. Men det som är lite märkligt är att det är Albertus, och inte Peter, som har signerat målningarna. I normalfallet är det mästaren som gör det, inte lärjungen. Man förklarade det med att arbetet hade påbörjats av de två målarna tillsammans, men sedan slutförts av Albertus. I sådana fall var det här Albertus första, delvis självständiga verk. Även i Ösmo kyrka tyckte man att det var tydligt att de båda konstnärerna hade målat. Här menade man snarare att Peter Målare hade påbörjat målningarna, och att Albertus Pictor kommit dit flera år senare och avslutat det hans mästare en gång påbörjat.

Ett märkligt fynd

I mitten av 1900-talet hittade man ytterligare målningar som tillskrevs Peter, bland annat i Lids och Vårdinge kyrkor. De i Lid bedömdes vara ett helt självständigt arbete av Peter. Här hade han alltså inte haft hjälp av sin lärjunge. Man hittade i denna kyrka också en intressant knäböjande figur, som antogs föreställa personen som betalat för målningen av kyrkan. Dessvärre var textbandet som fanns ovanför allt för fragmentariskt för att kunna uttydas.

Men på 1980-talet var det just det forskare ändå lyckades göra. Till sin förvåning kunde de där läsa ”… miserere mei Alberti pictoris huius ecclesie”. Det vill säga: ”ha förbarmande med mig Albert, denna kyrkas målare”. Den knäböjande figuren var alltså ingen mindre än Albertus Pictor. Problemet var ju bara att kyrkan hade tolkats vara ett självständigt verk av Peter. Varför hade målningarna då signerats av Albertus? Det var en fråga som en del konstforskare ställde, men det dröjde faktiskt in på 1990-talet innan mysteriet fick sin lösning. Den var en aning oväntad, men samtidigt ganska självklar med facit i hand.

Självporträtt av Albertus Pictor
Självporträtt av Albertus Pictor i Lids kyrka (Foto: Bengt A. Lundberg, Kulturmiljöbild, CC BY 2.5)

En försvunnen konstnär

Det som konsthistoriker i över hundra år hade tillskrivit Peter Målare var i själva verket målningar utförda av Albertus Pictor själv. I en notis från 1467 framgår det att Albertus det året hade burskap i Arboga. Därmed kunde han redan då arbeta som mästare. Vid nya studier visade det sig också att de kyrkor som har tillskrivits Peter Målare alla hade målats under Albertus Pictors tid i Arboga. De skillnader man velat se mellan de två konstnärerna berodde i själva verket på att Albertus själv utvecklat sin konst. Den följde en allmän konstutveckling över tid, och samtidigt fick han också tag i nya grafiska förlagor från kontinenten som han använde sig av.

Och när det gäller Peter Målare talar det mesta för att han aldrig har funnits.

Läs mer:
Albertus Pictor av Erik Lundberg (1961)
Peter målare av Jan Svanberg, Svenskt biografiskt lexikon

Dela

Facebook-ikonTwitter-ikon
Skriv utSkriv ut

Kommentarer

Kommentera

Ange ingen personlig information. Kommentarerna förhandsmodereras, så det kan dröja innan de syns här.

Personuppgifter och kakor

Historisk kuriosa hanterar personuppgifter och använder kakor (cookies). Läs mer
Okej