Logotyp för Historisk kuriosa, HK-bloggen

En fransk omelett

07 september, 2018
Bloggen | Butiken | 0 varor
Filosofen och revolutionären Marie Jean Antoine Nicolas Caritat Condorcet hade inte bara ett långt namn utan var även en okorrumperad politiker under den franska revolutionen. Med social matematik ville han förändra samhället och förbättra människans moral. Framtiden såg han ljust på in i sin död, trots att hans sista tid i livet präglades av franska revolutionens paranoida skräckvälde. Aldrig kunde han ana att en fransk omelett skulle få ett så starkt inflytande på hans öde.

Endast fria nationer

I boken Skiss till en historisk översikt över det mänskliga förnuftets framsteg (Esquisse d’un tableau historique des progrès de lésprit humain) framställs en strålande framtid för mänskligheten:

Then will arrive the moment in which the sun will observe in its course free nations only, acknowledging no other master than their reason; in which tyrants and slaves, priests and their stupid or hypocritical instruments, will no longer exist but in history and upon the stage; in which our only concern will be to lament their past victims and dupes, and, by the recollection of their horried enormities, to exercise a vigilant circumspection, that we may be able instantly to recognize and effectually stifle by the force of reason, the seeds of superstition and tyranny, should they ever presum again to make their appearance upon the earth.

Social matematik

Boken är skriven i slutet av 1700-talet av den franska matematikern, politikern och filosofen tillika adelsmannen Nicolas de Condorcet. Redan när han föddes var Nicolas framtiden utstakad: han skulle antingen ägna sitt liv åt kyrkan eller åt militären. Han började också studera på en jesuitisk skola och lyckades mycket bra med studierna. Senare skulle han argumentera starkt mot religiös kontroll över utbildningssystemet. Han började sedan på universitet och studerade bland annat etik och matematik. En uppsats om integralkalkyl gjorde honom känd som en framstående vetenskapsman redan vid lite drygt tjugo års ålder. Detta var dock ett yrkesval hans familj var mindre roade av. Med fler publicerade verk inom bland annat matematik blev han snart invald i både Franska Vetenskapsakademien och Franska akademin, samt i flera utländska samfund, bland annat de svenska Kungliga vetenskapsakademien och Vetenskapssocieteten i Uppsala.

Oljemålning föreställande Nicolas de Condorcet
En samtida porträtt föreställande Nicolas de Condorcet av okänd konstnär (public domain)

Att bara hålla på med matematiska uträkningar räckte dock inte för Nicolas de Condorcet. Han kom till slutsatsen att matematiken kunde användas för att göra nytta i samhället. Drömmen var att kunna räkna ut exakt vilka konsekvenser som beslut skulle ge och applicera det politiskt. Speciellt kom han att intressera sig för sannolikhetskalkyler och hur de kunde användas i samband med bland annat omröstningar. Med hjälp av en social matematik tänkte han att man inte bara kunde undvika konflikter i samhället, utan också bygga en rationell moral. Därmed var han en obotlig upplysningsromantiker. Den utveckling som pågått sedan lång tid tillbaka skulle bara fortsätta. Utveckling och framsteg skulle ske inom alla kunskapsområden och leda till att fördomar och förtryck upphörde. Alla skulle komma att leva rikare och friskare, och vara jämställda med varandra.

Total jämlikhet

Politiskt kom Nicolas de Condorcet att stå nära finansministern Anne Robert Jacques Turgot och stödde bland annat hans idéer om frihandel inom jordbruket. När den franska revolutionen bröt ut var Nicolas en stark anhängare. Han stödde många av revolutionens liberala idéer men gick i många fall också betydligt längre än de flesta andra revolutionärer. Bland annat stödde han helt jämlikhet mellan könen, och att även kvinnor skulle ha rösträtt. Inte heller ras skulle utgöra en anledning till särskillnad mellan människor. Han var emot påtvingad religion och förföljelse av homosexuella och prostituerade. Revolutionens politik kom också att delvis formas av honom i ett tidigt stadium. Han var medlem av både den lagstiftande församlingen och nationalkonventet och var den som skrev proklamationen om republikens införande. Dessutom var han med att ta fram Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter.

Nicolas de Condorcet bekände sig till den moderata politiska gruppen Gironden som var motståndare till jakobinerna. 1793 mördade Charlotte Corday, som också tillhörde Gironden, jakobinernas ledare Jean Paul Marat. Jakobinernas ledarskap togs då över av Maximilien de Robespierre, som var arkitekten bakom revolutionstidens så kallade skräckväldet. Många tusen personer som man ansåg hota revolutionen kom att gripas och avrättas. En av deras motståndare var Nicolas de Condorcet. Han hade själv tagit fram ett förslag på en ny konstitution, men den förkastades till förmån av förslaget som stöddes av jakobinerna. Han tog strid för sin egen konstitution och kritiserade gripandet av politiska motståndare. Det ledde till att nationalkonventet bannlyste honom och han var därmed tvungen att fly för sitt liv.

På flykt

Under åtta månader höll han sig sedan gömd i ett litet rum mitt i Paris, hos änkan madame Vernet. Ironiskt nog var det nu, på flykt från ett ofrånkomligt och samtidigt orättfärdigt dödsstraff, som han skrev sitt mest berömda verk, Skiss till en historisk översikt…. I världen runt omkring honom höll många av revolutionens ideal att slås sönder. Om han hade levt ytterligare ett decennium hade han också upplevt hur de många framstegen de gjort ett efter ett återkallades av Napoleons regim. Men uppenbarligen var Nicolas de Condorcet en sann optimist. Han var övertygad om att det skulle komma en tid av mänsklig frihet. Det gjorde det dock inte för honom själv.

En omelett på 12 ägg

Med tiden, precis när han var klar med sin skiss, trodde han att han var upptäckt. Han flydde därför sitt gömställe och Paris för att hitta bättre skydd. Under några dygn lyckades han hålla sig borta från upptäckt i byn Clamart strax utanför huvudstaden. Men kvällen 27 mars 1794 blev hungern outhärdlig och han sökte sig därför till ett värdshus. Det sägs att han där ska ha beställt en omelett. Gästgivaren frågade hur många ägg han ville ha i den. När Nicolas då svarade ett dussin blev gästgivaren misstänksam och kontaktade de lokala myndigheterna. Inte för att han inte förstod, dussin är ett franskt ord, douzaine, som just betyder ”en grupp om tolv”, inget olagligt med det. Men en omelett med så många ägg skulle antagligen få vilken människa som helst att höja ett ögonbryn eller två.

Eftersom Nicolas de Condorcet i sitt liv troligtvis aldrig hade behövt laga sin mat hade han heller inte behövt lära sig hur många ägg en normalstor omelett bestod av. Han kan ju så klart också ha varit väldigt hungrig efter sin tid på flykt. Hur som helst ska det ha varit den franska omeletten som avslöjade honom. Han fördes till ett häkte, där han senare dog. Vad han dog av vet man inte, det har spekulerats både i att han kan ha blivit mördad eller själv tagit gift för att slippa giljotinen.

Kopparstick som visar hur Nicolas de Condorcet hittas död
Nicolas de Condorcet hittas död i häktet (foto: Musée de la Révolution française, Commons, CC BY-SA 4.0)

Stor betydelse

Året efter Nicolas de Condorcets död gavs Skiss till en historisk översikt… ut av hans fru Sophie de Grouchy, som senare även gav ut andra av hans då ännu outgivna verk. Hon var själv en intellektuell som spelade en viktig roll i den franska revolutionen. Bland annat var hon värd på l’Hotel des Monnaies där politiska möten hölls om kvinnors rättigheter. Hon gav även ut översättningar av filosofen Adam Smith och den politiska aktivisten Thomas Paine.

Genom sin utgivning av Nicolas böcker återställde hon sin mans rykte och under 1800-talet fick hans verk stor betydelse för den så kallade framstegstanken : ”att människolivet i väsentliga avseenden kan förbättras under historiens lopp”. 1989 var tanken att hans kvarlevor skulle få en hedersplats i mausoleet Panthéon, som skapats just under franska revolutionen för att hysa kropparna efter framstående revolutionärer och tänkare. Problemet var bara att hans kvarlevor inte lät sig hittas. Han hade blivit begravd i en allmän grav, och kroppen hade försvunnit. Istället placerades en tom kista i Panthéon.

Dela

Facebook-ikonTwitter-ikon
Skriv utSkriv ut

Kommentarer

Kommentera

Ange ingen personlig information. Kommentarerna förhandsmodereras, så det kan dröja innan de syns här.

Personuppgifter och kakor

Historisk kuriosa hanterar personuppgifter och använder kakor (cookies). Läs mer
Okej