Logotyp för Historisk kuriosa, HK-bloggen

När Magog var Sveriges första kung

24 augusti, 2018
Bloggen | Butiken | 0 varor
Även om informationen om Magog både är knapphändig och motsägelsefull i bibeln var de svenska fornforskarna på 1500- och 1600-talet säkra på sin sak. Magog var stamfader till det svenska folket. Hans ättlingar hade också varit de goter som åkt på erövringståg runt om i världen och besegrat både egyptier och romare. Teorierna fick stort fäste i dåtidens Sverige, inte minst vid hovet, som gärna lyfte sin påstått ärorika historia.

Magog i bibeln

I Första Moseboken finns Magog med i listan över Jafets söner. Därmed är han Noas sonson. Namnet återkommer också i bibelboken Hesekiel (38-39), som berättar om ett land som heter Magog där Gog styr. Gog sägs också vara storfurste över Tuval och Meshek, som är två av Jafets andra söner. I en av Hesekiels visioner kom Gud till honom och berättade om hur Gog ska samla folk runt om i världen för att attackera Israel.

Mot mitt folk Israel skall du dra fram likt ett moln som täcker landet. I kommande dagar skall det ske. Jag skall låta dig rycka fram mot mitt land. Genom dig, Gog, skall jag visa min helighet inför folken, för att de skall inse vem jag är.

Väl i Israels land kommer Gud att attackera och slå ner Gog. Dessutom kommer Gud ”sända eld mot Magog och mot dem som lever i trygghet på öarna”.

Även i Uppenbarelseboken (20:8) nämns Gog och Magog. Där står det att draken, Satan, efter att ha varit bunden i 1000 år kommer komma loss. Han samlar då folk från jordens fyra hörn, Gog och Magog, och attackerar den heliga staden. Men elden ska börja falla från himlen och förgöra dem.

Vem var Magog?

I den kristna traditionen har Noas söner och sonsöner setts som grundare av länder och stamfäder för världens olika folk. Många ansåg man var lätta att identifiera, men om Magog har meningarna gått isär. Flera olika förslag har getts under historiens gång, och ofta har man sett Magog som ett land som ligger långt borta. Inte sällan har det också placerats någonstans i norr, vilket är det vädersträck som anges i Hesekiel. Platser såväl i Afrika, som i Asien och i Europa har föreslagits.

Även i den muslimska traditionen förekommer de två namnen. Koranen (18:92-98) berättar om hur man byggde en skyddsmur mot Gog och Magog vid två bergskedjor, möjligen Kaukasus. När den var färdig kunde de inte klättra över eller forcera den. Gog och Magog i denna text har bland annat tolkats som mongoler och tatarer. Även hunner och khazarer har identifierats som ättlingar till Magog under historiens gång.

Got som i Magog

En av de mest seglivade idéerna bakom Magogs ättlingar är den som kopplar dem samman med goterna. I samband med att västgoterna började hota det romerska riket under andra halvan av 300-talet e.Kr. menade kyrkofadern Ambrosius att det var detta som Magogprofetian i Hesekiel handlade om. Västgoterna var alltså Gogs folk, och därmed dömda att förlora. Slaget vid Adrianopel, där romarriket led ett stort nederlag, visade dock att han hade haft fel. Istället menade en annan av kyrkofäderna, Hieronymus, att det var skyterna som stammade från Magog. De båda perspektiven levde länge sida vid sida.

På 500-talet skrev historikern Jordanes Getica där han behandlade goterna. Det kom att bli ett mycket viktigt verk för senare historiker och åberopas fortfarande ofta när goter behandlas. Han skrev att goterna hade sitt ursprung på en ö uppe i norr som hette Scandza. Goterna var dock tvungna att lämna ön tillsammans med sin kung Berig på grund av överbefolkning. De påbörjade då ett lyckosamt erövringståg i Europa och slog ned många ärofyllda riken och folk. Namnet på verket, som tillkom långt senare, borde egentligen ha varit Gotica. Men många, liksom Jordanes själv, såg goter och geter som synonymer.

Den tyska historikern Adam av Bremen, som levde på 1000-talet, skrev även han om goter. Han citerade Hesekiel och menade att bibelns Magog knappast kunde syfta på de goter som vandrat ner på kontinenten och bland annat erövrat Rom. Det stod ju tydligt att de skulle bo på öar, och då borde det i stället syftat på de goter som bodde i sveonernas land. Detta är troligtvis första gången som Magog kopplats samman med Sverige.

Goter i Sverige

Uppgiften kom sedan att spridas i flera sammanhang under medeltiden och de följande århundradena i Sverige. Det första stället är i den svenska översättningen av De fem moseböckerna från 1300-talet. Här menar författaren att Magog är svenskarnas stamfader, och att Sverige ska ses som världens äldsta rike.

Speciellt betydelsefullt blev den svenska biskopen Nicolaus Ragvaldis tal på ett kyrkomöte i Basel år 1434. Han krävde där att få sitta på den bästa platsen tack vare sitt lands direkta släktskap med goterna, den äldsta folkstammen i Europa. Det kom protester från en spanjor och en österrikare som också hävdade släktskap med goterna och det ledde till att Ragvaldi inte lyckades förbättra sin position mer än marginellt. Även i Prosaiska krönikan från 1400-talet räknas svenskarnas kungagenealogi tillbaka till Magog. I den samtida Lilla rimkrönikan sägs den äldsta svenska kungen vara Erik, som också han levde vid tiden efter syndafloden. Han ska ha odlat upp Skåne och flera danska öar, som alltså rätteligen borde tillhöra Sverige. Skåne ska dock ha tillfallit Danmark eftersom kung Magnus Eriksson söp bort det.

Den historieinriktning som dessa verk ger uttryck för kallas göticism. En bärande idé är att svenskarna härstamma från goterna, som likställs med göter/götar och inte sällan även med geater, gutar och geter.

Ärkebiskopens historier

Årtiondena efter Gustav Vasas maktövertagande i början av 1520-talet var turbulenta för kyrkans män. Reformivrare med bland annat Olaus Petri i spetsen ville införa lutherdomen i Sverige. I Olaus Petris svenska krönika ställs motiverade frågor om vilka belägg det fanns att placera goternas ursprung i Sverige. Han menade att Ungern och Tyskland var troligare platser. Han kritiserade också sina kollegor för uppgiften om att Magog skulle vara svensk. Belägg för något sådant fanns inte i källorna. Denna historieskrivning passade dock inte den rådande andan och krönikan trycktes inte förrän flera hundra år senare. Ironiskt nog var det istället den katolska biskopen Johannes Magnus stora verk om Sveriges historia som kom att lämna avtryck i Sverige.

Träsnitt föreställande kung Magog
Kung Magog i Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus (public domain)

Från början hade han och Gustav Vasa samarbetat, men med tiden tvingades han i landsflykt. Krönikan hette Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus eller historia om alla götarnas och svearnas kungar. Ambitionen var att namnge samtliga kungar, och där källorna saknade namn hittade han på egna. Den första svenska kungen var Magog, som kom till Sverige år 88 efter syndafloden. Av hans söner blev Suenno svearnas stamfader och Gether götarnas. Ubbo, som tog över efter Suenno, anlade Uppsala, Ubbos sal. Hans efterträdare Siggo grundade Sigtuna. Under Ericus, som härskade över götarna, tid blev synd och avgudatro allt vanligare, så han skickade därför de värsta förbrytarna till Danmark. Så fick detta land sin befolkning.

Goter i Världen

Johannes hävdade, precis som Jordanes, att kung Berik lämnade Sverige och tog med sig sina män ut i världen. Detta ska ha skett år 836 efter floden. Därmed startade ett otroligt framgångsrikt erövringsföretag runt världens länder. Tidigt besegrade de egyptierna och deltog vid striderna i Troja, men den största segern kom när de besegrade romarriket. Parallellt skildrades de kungar som var kvar i Sverige. En av dem var Gostagus, som beskrevs som en tyrann och hade lånat tydliga drag från Gustav Vasa.

Johannes text publicerades först efter hans död, av hans bror Olaus Magnus. Denne utsågs av påven till Sveriges nya ärkebiskop, men kunde som landsflykting i Rom inte utöva ämbetet. Liksom brodern ägnade han sig också åt göticistisk historieskrivning. Han ritade Carta marina över Norden och utgick sedan från den när han skrev Historia de gentibus septentrionalibus, historia om de nordiska folken.

Illustration över folkstammar som kommer från Skandinavien
På Olaus Magnus kartan över Norden finns alla folk som ska komma från Skandinavien, bland dem öst- och västgoter och langobarder.

Spelade Berik

Trots den tydliga kritiken mot Gustav Vasa blev bröderna Magnus texter omåttligt populära under andra halvan av 1500-talet, inte minst vid det svenska hovet. Att Gustav Vasas son Erik fick numret XIV berodde på att det fanns tretton Erik i Johannes kungalängd. På samma sätt fanns det åtta Karl, vilket gjorde att brodern fick numer IX när han sedermera blev kung. Efter Gustav II Adolfs kröning hölls ett riddarspel, och här uppträdde kungen som Berik, den kung som lämnat Sverige för äventyr utomlands.

Samtidigt var en av de mest förekommande historieförfalskningarna genealogier, som adelssläkter och andra rika beställde av ansedda historiker. Detta var något som pågick under både 1600- och 1700-talet och syftet var att visa adelns släktskap inte bara med medeltida legendarer utan också ända tillbaka till Magog.

Men det var inte bara i Sverige som verken nådde framgång. De trycktes i flera upplagor och spreds runt om i Europa. Spanska historiker hittade exempelvis sin egna monarkis födelse i dem. Däremot föll de inte i så god jord i Danmark.

Senare under under 1600-talet började betydelsen av bibeln som källa till Sveriges historia minska, mycket till förmån för den isländska sagolitteraturen. Istället började man se Oden som landets stamfader. Göticismen var dock långt ifrån förpassad till idéhistoriens skräphög. Den återkom i lite olika former flera gånger under årens lopp. Och idén om Sveriges ärofyllda historia och att det var ett av världens äldsta länder, fanns kvar hos en del historiker långt in på 1900-talet.

Dela

Facebook-ikonTwitter-ikon
Skriv utSkriv ut

Kommentarer

Kommentera

Ange ingen personlig information. Kommentarerna förhandsmodereras, så det kan dröja innan de syns här.

Personuppgifter och kakor

Historisk kuriosa hanterar personuppgifter och använder kakor (cookies). Läs mer
Okej